BERÄTTELSEN OM MIN HUND 

RIPPÅSENS LÄKEROL (ROLLE)

 DET ÄR SOM EN SAGA…

Tårarna rinner och sorgen är stor efter att ha behövt ta ett tungt men rätt beslut, vår älskade lilla hund Pepsi finns inte mer.

Min kurskompis åker till en vän för att hjälpa henne att klippa klorna på hennes hundar. Hon berättar om mig och min lilla hund Pepsi. Vännen bir så berörd över historien och säger, - Jag har en valp som är tänkt till mig, valpen skulle passa henne mycket bättre och jag har ju så ont.

Det plingar till i min telefon, tårarna rinner och meddelanden från vänner som vill ge sitt stöd är många. Ett meddelande urskiljer sig från de andra, - Hej! Är det för tidigt för en ny hund? – När det dyker upp en hund med den rätta glimten i ögonen, så är det rätt tid, svarar jag. 

– Min vän vill att du tar hennes valp, får vi ringa dig nu?  svarar min vän.

Telefonen ringer, min vän berättar lite kort och jag får prata med hennes vän. Det bir ett långt samtal där hon övertygar mig om att valpen skulle passa mig så mycket bättre och ett samtal där jag får lära mig massor om den dansk svenska gårdshunden, får en bra beskrivning av både tiken och hanen, samt om uppfödaren.

Hon berättar också att hon gett honom namnet Läkerol för att han är så läcker, Läckra Läckerol säger hon vid upprepade tillfällen. Han har så bra linjer och har en tydlig av och på knapp. Hon skickar mig en bild på honom och jag älskar blicken han har på bilden.

Vi bestämmer att hon ska prata med uppfödaren och meddela att hon vill att jag får titta på valpen.


 

     


Det går någon timma och sedan sitter jag med uppfödaren i telefonen. Ett långt och härligt samtal, vi har så mycket gemensamt och vi försöker klura ut om vi setts innan, men vi får inte bilden att stämma att vi skulle ha setts innan.

Någon dag senare rullar min bil in på uppfödarens uppfart, jag knackar på dörren till et vackert hus och är lite nervös. Dörren öppnas och en man säger  
 – Men, Martina det är ju du. Så roligt!

Det visar sig att manen som öppnar dörren är en av min bonuspappas bästa vänner och det är hans fru som jag pratat med i telefonen.

Strax därefter sitter jag på köksgolvet och bara njuter av de underbara valparna och av tiken som är helt fantastisk. Jag åkte tillbaka en gång till och allt känns så bra med uppfödaren, tiken och valpen. Någon vecka senare så flyttade Läkerol hem till oss.

Redan i bilen på vägen hem tyckte barnen att det skulle bli för jobbigt för mig att ropa Läkerol på agilitybanan. – Det enda smeknamnet jag kan komma på är Rolle, säger min man. Hela familjen var överens om att Rolle var ett bra namn.

Det är som en saga, jag nyper mig i armen och Rolle står där med tindrande ögon, sagan är sann…

Tiden gick och Rolle följde med mig överallt, vi gick på valpkurs, unghundskurs osv. Jag pratade ofta, ofta med min väns vän som skulle haft Rolle. Skickade bilder mm och det kändes viktigt för mig att hon på något sätt fick vara med om Rolles utbildning och utvecklingsresa.

Rolle fick sitt eget INSTAgram konto, där det snabbt blev många bilder och filmer. Nästan varje dag gör vi något inlägg på hans konto. Här finns allt från första mötet med Rolle och fram tills i dag. För mig är alla bilder och filmer som vår lilla dagbok, men jag hoppas också att fler ska se vilken underbar ras den dansk svenska gårdshunden är.
Att min väns, vän var Anne Hansson, det har ni säkert redan listat ut. Anne, jag vet att du sitter där uppe på ett moln och njuter av alla fina DSG.



Lite smått från 2020

Debut i agility och det konstiga tävlingsåret gjorde att vi endast kunde starta tre tävlingar, som gav en vinst och pinne som resultat.

Vi gjorde även debut i Heelwork to musik där vi fick ett uppflyttningsresultat. Samt i Freestyle där det blev två uppflyttningsresultat.

I rallylydnad fick han några olika placeringar och erövrade titeln RLD A.

Vi deltog på online tävlingar och träningstävlingar där Rolle vann flertalet klasser. Vi deltog även på Rallylydnads SM online och Agility SM för alla. (Så roligt att genom dessa online tävlingar ha lärt känna flertalet andra fina DSG och hundägare).

HD koll gjordes.

Vi började även att träna hinderbana och parkour.

Framförallt har vi haft riktigt roligt tillsammans, både på och utanför tränings och tävlingsbanan. Ibland har han gett mig små gråa hår, precis så som en unghund ska göra.

Vi ser fram emot att under 2021 fortsätta utvecklas och ha roligt tillsammans. Att mysa i soffan, njuta av solen, äta godis och hitta på små bus.

Vill ni så följ oss gärna på INSTAgram, där vi heter: ehnarmartina

Jag är så glad och tacksam över denna underbara lilla hund. Han får mig och familjen att skratta och le, varje dag. Drömmen om en gårdshund till är stor och vem vet, en dag kanske jag har råd att köpa en underbar liten DSG till =)--

Med Vänliga Hälsningar

       Martina Ehnar


Fakta
Rippåsens Läkerol ”ROLLE”
Reg nr: SE46979/2018
Uppfödare: Martina Håkansson

Ägare: Martina Ehnar


ROCCO

Hej!

Jag heter Tamoras Spicy Speedy alias Rocco och är sju månader nu.
Jag är en väldigt pigg och glad hund och älskar när det händer något.
Jag har hunnit gå två kurser - valpkurs och unghundskurs och det är jättekul att vara på kurs. Fröken har en stooor väska med massor av roliga leksaker man får låna när man är där.

Nästa vecka ska jag börja en ny kurs - Nosework - undrar vad det är för något?

Och veckan efter ska jag och husse börja en spårkurs. Han jagar och vill att jag ska bli eftersökshund….

Jag har även varit på en utställning som tydligen gick bra - det var en dam som kom fram och klämde lite på mig och hon var toppen! Sedan sprang vi runt runt och stannade. Det är lite konstigt då jag nu ska stå upp när jag alltid annars ska sitta... Matte är allt lite konstig....

Jag ska tydligen på en ny utställning i december, undrar om det är en lika rolig dam som ska klämma på mig då?




Tamoras Spicy Speedy (Rocco) var på sin första utställning i Markaryd. Och det gick ju superbra!!!

Foto och ägare:Therese Florin Nordenek 



HEDDA

Hej alla kompisar! Hedda här igen och rapporterar från Norra Värmland!

Som den gårdshund man är, har jag lärt mig åka/köra traktor. Jag följer med både matte och husse på uppdrag här på vår lilla gård. I en traktor befinner man sig på lite högre höjd, precis som när man klättrar i äppelträdet. Min matte anser att leka/tugga plasthinkar inte är ok, så hon gömde min hink i trädet. Matte fick stå där med gapande mun när jag klättrade upp och hämtade tillbaka min hink!

  Min "moster" (flockens norrbottenspets) som är min partner in crime, min BFF och min ständiga vapendragare och lilla jag, blev medtagna på nånting som matte kallade "reka inför sommarens vandring". Underbart skönt och tryggt är det att krypa intill Moster, mitt ute i skogen när benen är trötta och magen fått smaka en grillad korvbit. Så jag hoppas att matte och husses semester bara kommer innehålla vandring, grilla korv och leka vid sjön



BELLA

Lundbyängens Bella har koll på haren som inte tycks omfattas av karantänen.

Foto och ägare Inger Westerberg



HEDDA

Hej, Hedda Jonsson här, jag övertar tangentbordet från matte. Oftast har inte jag och matte samma uppfattning om vad
som verkligen hände, så bättre jag skriver själv! Från att ha tillbringat många timmar med kompisar på vår brukshundklubb verkar det som om människor fått gult band? Corona kallas tydligen detta gula band människor fått? 
Men ledsen för det är inte jag! När jag inte leker med flocken eller motionerar grannens höns är vi i skogen och tränar viltspår - så kul!! Tyvärr måste jag släpa på en flåsande matte som hänger i linan.... 
Passat på att fotograferat mina höfter och skickat till SKK - jag själv anser mig vara ett "A-barn" tyvärr insåg inte avläsaren detta utan ansåg jag var 1/2 A-barn. Då inte ett litet a, utan resultatet på mina höfter var A/B,
matte påstår att jag ska vara nöjd med detta..
 
Vid påsk var jag och flocken redo att dra till Blåkulla, tyvärr var partyt inställt och vi fick stanna hemma, för att hjälpa till med lite trädgårdsfix. 
Med vänlig hälsning
Himlatorp's Häftiga Hedda med matte Helena Henriksson och husse Ronny Jonsson (som fotat)


ZILDA

Min älskade pälskling Zilda har precis fyllt
1 år här i mars och nu är det full fart med träning i Rallylydnad och många
sköna vårpromenader i solen. Vårt mål var att komma ut och tävla i rallylydnad
nu i maj men efter rådande situation och med inställda tävlingar får vi vänta lite.
Zildas vardag är tillsammans hemma med matte som studerar på distans, hon är den bästa pluggkompisen man kan ha då hon säger till matte att nu är det dags att gå ut och vila huvudet med en promenad i skogen.
Vi längtar nu till ännu lite varmare väder för att kunna tillbringa mer tid ute och även lite bad då Zilda älskar att plaska och simma.
 
Våriga hälsningar från
Matte Karolina och Zilda

JUMPAN

Delar gärna med mig av några foton på min 5-åriga lilla dam Jumpan!
De två första kan sägas symbolisera "i väntans tider"; den ena på abborre genom pimpelfiske
som hon gärna är med på men helst inbäddad i renfäll på sparken, och den andra på något gott godis
från matte efter en skogspromenad.
Till saken hör att Jumpan kanske har valpar i magen, om så är fallet är hon ju verkligen i väntans tider!
Den sista bilden visar vad Jumpan får stå ut med för att hålla tassarna fina. Människorna hon bor med tyckte
det var en smart idé att sätta på strumpor efter att ha smort in tassarna, men Jumpan var inte särskilt övertygad.
Foton tagna av matte Kajsa Dalsten. 
Allt gott! Önskar
Kajsa och Jumpan

RUT

En härlig vårdag med Rut (Woppers Power of Love)
Jag (Rut) är 1½ år och bor i Kilafors med min flock som består av ytterligare 
två hundar och fyra människor.
Söndagen bjöd på fint väder så vi åkte till stugan och gick en skön promenad i skogen.
Vi hittade revben från en älg, men det tyckte inte husse och matte att vi skulle äta på.
Istället stannade vi en bit bort och gjorde godissök. Det brukar vi ofta göra på våra promenader.
Jag har en otroligt bra nos för att kunna hitta ätbara saker (matte tycker att jag är hemskt lik min
 mormorsmor Biggan på det viset), vilket är en fördel när man har konkurrens av två andra glupska hundar!
Tillbaka vid stugan så vilade vi lite i solen (eller ja, mest matte och husse, som drack kaffe).
Jag brottades med Isa (också gårdshund) och försökte ta bollen av Frank (labrador).
På eftermiddagen åkte vi till hundhallen i Kilafors. Jag älskar att vara där! Idag tränade vi på olika agilityhinder.
Jag lärde mig att gå igenom plattunneln. Den var lite läskig först, men sen sprang jag igenom den
som om jag aldrig hade gjort annat. Det är jobbigt att sitta och vänta när det är de andra hundarnas tur,
men som tur var blev det min tur många gånger! Vi avslutade med att få springa runt och leka i hallen.
Vi jagade bollar och andra leksaker. Jag är himla snabb, så de andra hundarna får verkligen ta i om de ska hinna först!
Roligast av allt är kanske att ha dragkamp med Frank, labradoren. Jag låter som ett riktigt monster när jag drar,
 men han verkar inte blir så rädd… Jag flyger som en liten vante när han drar till, men jag ger mig inte
och ibland lyckas jag vinna också  (eller är han kanske bara snäll?).
Efter en tupplur åkte jag och lillmatte iväg för att göra doftprov i eukalyptus på kvällskvisten.
Vi fixade det på 10 sekunder! Nose work är den hundsport vi håller på med mest i min familj.
Både Isa och Frank tävlar redan i klass 3, men nu får de se upp för – TUT TUT – här kommer Rut!
Ha en skojig vår allihop! 
Önskar Rut och matte Helena Bohlin
Foton: Helena Bohlin

MARVEL

Min gårdshund Marvel får tyvärr inte tävla just nu pga att han äter kortison.
Tävlandet är en mycket stor del i mitt liv så när Covid-19 kom och förändrande allt började jag
 fundera på om det fanns något vi kunde göra. Så startade min utmaning ”Dansa för de äldre”
Nu åker vi runt på äldreboenden och visar upp Marvels piratprogram för att få sprida lite glädje i dessa oroliga tider.
Vi har största säkerhetstänk, det råder ju besöksförbud på alla ålderdomshem så jag är utomhus
 och hälsar givetvis inte på någon. 
Det har blivit mycket uppskattat redan och en del äldre som inte pratat så mkt på sista tiden har öppnat upp sig
och börjat prata om att de haft hund etc. 
Jag märker hur Marvel älskar det vi gör och det är så roligt att få göra något med honom igen.
Och något som kan ha en betydelse för någon annan. 

Linda Heintie med
Leonberget´z not without granny “Marvel”
Fotat har matte Linda


SMULAN

Suderbys Gård Pasilla SE32653/2018

Smulan kom in i mitt liv som ny tränings kompis juli 2018

Det roliga är väl att redan i slutet av 90-talet så tittade jag på rasen men uppf. antalet
var inte så stort då det blev sheltie istället 2000 och några kullar på rasen.
Men så hade jag bestämt att jag ville ha en ny hund, ingen pälsvård,
 liten, pigg, smart, energisk det var kriterierna

Många tyckte väl att jag skulle ha ytterligare en sheltie men nej då det börjat värka i fingerlederna så skulle den vara korthårig
En vännina visade bild på en liten gårdis och VISST
Jag var och tittade på henne och skulle fundera över helgen
Men när jag tittade in i hennes ögon så visste jag, hon eller ingen, vi var ämnade för varandra ♥️
och Anna godkände mej som matte till denna lilla tjej. Ja hon var liten som en kaksmula
så namnet var inte så svårt. Ganska snart så började vi träna NW doften Eukalyptus, viltspår och rallylydnad
Vilken pingla hon är min lilla, det är hon och jag. Strax innan 1-års dagen gjorde hon Doftprover på Eukalyptus med Godkänt
Strax efter 1-års dagen tävlade vi med 75 p I slutet av maj gick hon Anlagsprovet i viltspår med Godkänt
27/7-19 så tävlade vi Rallylydnad med 2 godkända rundor i Nybörjarklass , 86 och 93 poäng
28/9-19 gick vi första starten i Öppenklass på viltspår och hon fick sin första 1:a men även SSRK's Vandringspris
2020 var ju liksom tänkt som ett tävlingsår, Rally tävlingar och Viltspår inbokade, det mesta ligger på is i hela världen just nu
 så för tillfället består livet av att träna, promenader och mysa och idag 6/4 så tog hon sej den första simturen, hon har stor kärlek till vatten
Ibland får hon rycka in som visnings hund av Rally moment för kurser ute kan man ändå ha då det inte överstiger 10 st
Jag hoppas även att vi ska kunna få gå något rörligt viltspår här framöver
Rally bilden har Anna Levin fotat
De andra är det jag
/Ann-Marie Engström Gotland