EKLAMPSI

Eklampsi är ett livshotande tillstånd om tiken inte får hjälp hos veterinär.

Det drabbar framför allt små och medelstora raser och uppträder vanligen då tiken ger som mest di, det vill säga under tredje till fjärde veckan efter valpning. Men eklampsi kan även uppträda under de tre sista dräktighetsveckorna och så sent som 45 dagar efter valpningen.

Orsaken är inte helt känd men störningen uppstår på grund av att tiken har en rubbad reglering av sin blodkalknivå.

Det yttrar sig i att tiken får kramper. Första symptomen är ofta att tiken blir orolig o nervös. Hon bryr sig plötsligt inte längre om sina valpar. Hon kan dregla, flämta o gnälla. Sen får hon ofrivilliga muskelryckningar. Inom allt ifrån några minuter upp till 8-12 timmar utvecklas kramper, som blir livshotande om inte tiken får behandling hos veterinär. Ofta får tiken hög feber – upp till 41,5 grader.

Behandlingen består i att tiken ges kalk. Tiken ska då svara snabbt på behandlingen. Om kramperna kvarstår kan man misstänka att hon i stället eller även lider av för låg blodsockerhalt. Den kraftiga muskelaktiviteten kan ofta leda till att blodsockret sjunker, det leder också till kramper hos tiken. I de fallen får tiken även sockerlösning.

Tikägaren får sedan fortsätta att behandla tiken hemma med kalkgivor under några dagar. Valparna tas ifrån tiken under 24 timmar och handmatas under tiden. Försök sedan lägga till dem igen.

Får tiken återfall så måste valparna avvänjas. Många gånger är de i lagom ålder för avvänjning när eklampsin uppträder. Får tiken rätt mängd kalk går det vanligtvis bra att lägga till valparna igen, utan att tiken får återfall.
Att ge tiken förebyggande behandling under dräktigheten med höga doser kalk och D-vitamin är inte att rekommendera.

Däremot är det viktigt att tiken får en rätt balanserad foderstat med en kalk/fosforkvot på mellan 1:1 och 1,2:1.

Ewa Osterman/Galants kennel