NYHETER OCH INFORMATION



Här kommer information att uppdateras löpande för uppfödare, avelsintresserade och andra gårdshundsägare.


Domarkompendium 

I år kommer ett reviderat kompendium med anledning av den domarkonferens som äger rum 2023.
Det är inte några större ändringar, nya bilder och några ändringar i kommentarerna, dessutom är förstås den standard som fastställdes av FCI i samband med att rasen blev internationellt godkänd med i det nya kompendiet.

Vill ni ha ett exempel av de som finns kvar så sätt in portokostnad 50 kr på klubbens plusgiro 244333-1 och beställ på mail till susanne@gardshund.com kom ihåg att ange namn och adress.


Vi väntar på mer information från SGVK
angående Domarkonferensen


Domarkonferensen är flyttad till år 2023.

Att köra en domarkonferens digitalt är inte en bra lösning då domaren behöver känna igenom hundarna.





KASTRERING

Det har blivit vanligare att hundar kastreras i Sverige, det vill säga att man kirurgiskt avlägsnar hundens testiklar eller äggledare, eller kemiskt tillför ett hormonpreparat.

 Svenska Kennelklubben anser inte att kastrering ska utföras rutinmässigt.

Det minskar avelsbasen och leder till sämre möjlighet att avelsutvärdera hundar, vilket behövs för att kunna påverka mentalitet och andra egenskaper genom välplanerad avel. Vi är måna om vår svenska tradition att träna och utbilda våra hundar för att säkerställa en god relation mellan hund, hundägare och omvärlden.

Leder till minskad avelsbas

Att kastrera en hund kirurgiskt innebär att man avlägsnar testiklar eller äggledare och på så vis gör hunden steril. Med färre hundar som kan användas i avel krymper avelsbasen, vilket innebär utmaningar för långsiktig och hållbar hundavel, speciellt i hundraser med små populationer.

Sämre möjlighet till avelsutvärdering

Det är oroande om ett stort antal hundar kastreras i tidig ålder eftersom det innebär att möjligheten att utvärdera hundarnas egenskaper rättvist går förlorad. Det kan exempelvis handla om hälsa, mentalitet, exteriör och arbetsförmåga.

Mentalitet ska förändras med avel

Förändring av hundars mentalitet och andra egenskaper bör ske genom välplanerat avelsarbete. Att försöka förändra beteenden genom rutinmässig kastration stöds därför inte av SKK. Det är viktigt att rasklubbar och uppfödare ger valpköpare relevant information om den aktuella hundrasens mentalitet, beteende och aktiveringsbehov innan köp för att förebygga relationsproblem.

 



AVELSKONFERENS

Rotebro 20 mars 2022


.

Rasklubben för dansk-svensk gårdshund bjöd in sina medlemmar till en heldags avelskonferens.

Det var representanter från ca 12 olika kennlar och flera tikägare som har planer för framtida avel och även flera hanhundsägare som deltog. 

Det var en kombinerad föreläsning/diskussionsstund där alla kunde bidra med sina erfarenheter, tankar och funderingar så att återberätta i detalj blir svårt här, det blir mer en sammanfattning om dagen i stora drag. 

Föreläsningen av Maija Eloranta från Svenska kennelklubbens avelskommité handlade bland annat om:

-Hur välja avelsdjur? -med RAS som praktiskt avelsverktyg, utifrån vår ras gårdshunden.

-Hur ska vi bevara den genetiska variationen?

-Hur kan vi öka avelsbasen?

-Hur mycket genetisk variation finns i rasen, och hur kan vi mäta och uppskatta den? 
Det används i snitt 49% fler tikar i avel per år än hanar, det diskuterades förslag på hur vi får in fler olika hanar i avel, för att öka den effektiva populationsstorleken och därmed minska inavelsökningen. Att vi uppfödare tex hellre kan använda en kullbror eller en halvbror eller kanske pappan till och med till en annars populär hanhund. Hur viktigt det är för rasen att många hanar hålls okastrerade då de kan bidra med någon valpkull när de har blivit äldre. 

-Vad risken är för överanvändning av enskilda avelsdjur? 
Vi kan hamna i nya flaskhalsar där vi förlorar viktig genetisk variation och sjukdomar som kan visa sig senare. Om det avelsdjuret då har många barn/barnbarn som ärver sjukdomen så ökar antalet sjuka djur onödigt mycket. 

-Ålder för tik vid första valpkull? 
Att gårdshunden ofta är mogen först kring 3-4 år, då den mognar lite senare än många andra raser. 

-Hur många valpar bör en hanhund få som max? 
Att man enligt SKK då bör räkna att de valpar som föds under hanens aktiva år i avel ligger på max 5% utav de totala gårdshundsvalparna som föds under dessa år. Anta 4 år i avel, att det föds 100 gårdshundsvalpar totalt i Sverige varje år, 5% av 400 valpar är 20 valpar och att dessa 20 valpar då är en absolut övre gräns, önskvärt är färre valpar per avelshane men att vi får in fler olika hanhundar i avel. 

-Hur hårda eller icke hårda ska vi vara i våra avelsurval med tanke på den genetiska variationen?
Och DNA-tester. Ska de användas för att de finns tillgängliga eller när de är viktiga verktyg i avelsarbetet i vår ras? Här kom vi tillsammans med Maija Eloranta fram till att inte testa för allt är ett ganska vettigt synsätt. Och att bara använda de tester som är validerade för gårdshunden när de eventuellt behöver göras för annars kan den eventuella selekteringen i avelsurvalet faktiskt skada mer än hjälpa. Ett DNA-test ger inte svar på defekter eller egenskaper med komplex nedärvning, som ex allergi, HD. 

-Hur välja hanar till avel? 
Det diskuterades hur vi uppfödare ska hitta genetiskt värdefulla individer. Att vi nu när vi har gått ned till hälsoprogram 1 igen kan få ett större urval av avelsdjur med mindre fokus på HD, och om vi tror att det kommer användas och utnyttjas utav uppfödarna. Och vad det för med sig?

Att vi bör välja hanar som har släktingar med ett långt liv och god hälsa.

Med mindre släktskap är det lägre sannolikhet att defektanlagen blir dubblerade, alltså en chans till friskare hundar. 

-Om inavelsgraden kan vara underskattad? Det är den i princip i alla raser då SKKs avelsdata bara beräknar på 5 led, och gårdshundens databas Muttingtons beräknar på 6 led, men tar man hänsyn till alla kända hundar bakåt så är varje individs inavelsgrad mycket högre. 

-Vad ska prioriteras i avelsarbetet? Här kom vi deltagare tillsammans fram till att de viktigaste punkterna är:

- att föda upp hundar med ett rastypiskt temperament som fungerar i dagens samhälle.

-Den genetiska variationen.

-Längre generationsintervall, att våga avla på äldre hundar, både tikar och hanar. 

Maija tyckte att vi uppfödare, aktiva och även rasklubben bör få ut mer info om vilken fantastisk ras vi har som faktiskt är en väldigt frisk hundras och som är representerad i så många olika hundsporter.

 Sofia Westergren



 
 

Lägesrapport Cystenuri November 2020

Cystinuri hos dansk-svensk gårdshund

Cystinuri är en sjukdom som ofta leder till återkommande urinstensbildning. Orsaken är att återtransporten i njurarna från urin till blod av en speciell aminosyra, cystin, inte fungerar. Detta leder till ökade mängder cystin i urinen. Cystin har låg löslighet i sur urin och kristaller och stenar bildas. Detta kan leda till blockering av urinledarna med svår smärta, njursvikt och i värsta fall död som följd. Det finns ännu inget botemedel för cystinuri, men med hjälp av specialfoder och medicinering går det att minska återbildningen av cystinstenar och även i vissa fall att lösa upp befintliga kristaller. För drabbade hanhundar rekommenderas kastrering vilket oftast ger minskad stenbildning. Har hunden fått diagnosen cystinuri är det livslång behandling som gäller.

Den genetiska bakgrunden för cystinuri är klarlagd hos vissa raser. Sjukdomen delas in i fyra klasser;

Typ I-A: Orsakas av en mutation i genen SLC3A1 och har ett autosomalt recessivt arvsmönster.

Typ II-A: Orsakas också av en mutation i genen SLC3A1 men har ett autosomalt dominant arvsmönster.

Typ II-B: Orsakas av en mutation i genen SLC7A9 och nedärvs autosomalt dominant.

Typ III: Här är mutation och arvsgång ännu okänd. Typ III är hormonberoende och drabbar exklusivt intakta vuxna hanhundar.

I början på februari testades ett antal dansk-svenska gårdshundar med cystinuri, några friska kontrolldjur och friska nära släktingar för den mutation i genen SLC7A9 som orsakar cystinuri hos flera raser. Alla hundar var negativa för denna mutation. Testerna har gjorts i samarbete med Laboklin och en veterinärmedicinsk forskargrupp som arbetar med cystinuri. Dansk-svenska gårdshundar har tidigare testats negativt för de två kända mutationerna i genen SLC3A1 som orsakar cystinuri hos några andra raser. Det är alltså nu helt fastställt att cystinuri hos dansk-svensk gårdshund inte orsakas av någon av de kända mutationerna.

Rasklubbens avsikt är nu att gå vidare och söka pengar för att kunna ingå i ett projekt om hormonberoende cystinuri (cystinuri typ III) som förekommer bland annat hos raserna kromfohrländer och irländsk terrier. Denna typ av cystinuri kan endast utvecklas i närvaro av hanhundens könshormoner och drabbar endast intakta hanhundar. Arvsgången är ännu okänd men misstänks vara komplex eller autosomal recessiv med trolig miljöpåverkan. Forskningen är svår eftersom tikar aldrig får denna typ av cystinuri och hanarna sannolikt bara är predisponerade dvs inte ens alla genetiskt belastade hanar blir sjuka. Syftet med detta projekt är att kunna utveckla ett gentest för att kunna identifiera predisponerade hundar och bärare. Eftersom alla fall av sjukdomen som hittills framkommit hos dansk-svensk gårdshund är intakta hanar är forskarnas bedömning att det med stor sannolikhet är denna typ av cystinuri som drabbar dansk-svensk gårdshund och vi är välkomna att delta i projektet. Projektet leds av Prof. Dr. Urs Giger och Prof. Dr. Tosso Leeb.

Prof. Dr. Urs Giger är veterinär, forskare och världsledande expert i ärftliga ämnesomsättningssjukdomar hos husdjur. Han har forskat om cystinuri på genetisk, biokemisk och klinisk nivå under många år och har bland annat utvecklat genetiska test för cystinuri för flera hundraser. Prof. Dr. Tosso Leeb är expert inom molekylärgenetik och DNA-sekvensanalys.

Vi är också i kontakt med Prof. Åke Hedhammar, veterinär och forskare på SLU och veterinärmedicinsk rådgivare på SKK för rådgivning angående deltagandet i detta forskningsprojekt.

Cystinuri hos dansk-svensk gårdshund bedöms fortfarande som en sjukdom med okänd arvsgång och SKKs avelsrekommendationer fortsätter att gälla:

· Använd inte hund med cystinuri i avel.
· Gör inte om samma föräldrakombination som lämnat avkomma med cystinuri.
· Iaktta försiktighet vid avel på syskon, föräldrar och avkommor till sjuk hund.
· Utöver detta rekommenderas att avla med låg inavelsgrad för att minska risken för att eventuella recessiva sjukdomsanlag dubblas.

Det är självklart också mycket viktigt att uppfödare och hanhundsägare är öppna och informerar varandra om fall av cystinuri i sina linjer för att undvika eventuell dubbling av sjukdomsanlag.

Vi har bara fått kännedom om ett nytt fall av cystinuri hos DSG under 2020.

Vi ber om fortsatt hjälp med inrapportering av fall av cystinuri till Rasklubben för kartläggning av släktskap mellan drabbade djur och för eventuell framtida provtagning. Har du en hund som drabbats av cystinuri, meddela rasklubben via e-mail till gruppen för avelsfrågor; arbetsgruppavel@gardshund.com.

Glöm inte att skicka med ett veterinärintyg.



Lägesrapport april 2020 - Cystinuri hos DSG

I början på februari testades ett antal dansk-svenska gårdshundar med cystinuri,
några friska kontrolldjur och friska nära släktingar för den mutation i genen SLC7A9
som orsakar cystinuri hos flera raser. Alla hundar var negativa för denna mutation.
 Testerna har gjorts i samarbete med Laboklin och en veterinärmedicinsk forskargrupp
som arbetar med cystinuri. Dansk-svenska gårdshundar har tidigare testats negativt
för de två kända mutationerna i genen SLC3A1 som orsakar cystinuri hos några andra raser.
Det är alltså nu helt fastställt att cystinuri hos dansk-svensk gårdshund inte orsakas av
någon av de kända mutationerna.

Rasklubbens avsikt är nu att gå vidare och söka pengar för att kunna ingå i ett projekt
 om hormonberoende cystinuri (cystinuri typ III) som förekommer bland annat hos
raserna kromfohrländer och irländsk terrier. Denna typ av cystinuri kan endast utvecklas
i närvaro av hanhundens könshormoner och drabbar endast intakta hanhundar.
 Arvsgången är ännu okänd men misstänks vara komplex eller autosomal recessiv
med trolig miljöpåverkan.
Forskningen är svår eftersom tikar aldrig får denna typ av cystinuri och hanarna sannolikt
 bara är predisponerade dvs inte ens alla genetiskt belastade hanar blir sjuka.
Syftet med detta projekt är att kunna utveckla ett gentest för att kunna identifiera
 predisponerade hundar och bärare. Eftersom alla fall av sjukdomen som hittills framkommit
hos dansk-svensk gårdshund är intakta hanar är forskarnas bedömning att det med stor sannolikhet
 är denna typ av cystinuri som drabbar dansk-svensk gårdshund och vi är välkomna att delta
 i projektet. Projektet leds av Prof. Dr. Urs Giger och Prof. Dr Tosso Leeb.

Prof. Dr Urs Giger är veterinär, forskare och världsledande expert i ärftliga ämnesomsättningssjukdomar
 hos husdjur. Han har forskat om cystinuri på genetisk, biokemisk och klinisk nivå under många år
 och har bland annat utvecklat genetiska test för cystinuri för flera hundraser.
Prof. Dr. Tosso Leeb är expert inom molekylärgenetik och DNA-sekvensanalys.
Vi är också i kontakt med Professor Åke Hedhammar, veterinär och forskare på SLU och veterinärmedicinsk
rådgivare på SKK för rådgivining angående deltagandet i detta forskningsprojekt.

Cystinuri hos dansk-svensk gårdshund bedöms fortfarande som en sjukdom med okänd arvsgång
 och SKK:s avelsrekommendationer fortsätter att gälla:
·  Använd inte hund med cystinuri i avel.
·  Gör inte om samma föräldrakombination som lämnat avkomma med cystinuri.
· Iaktta försiktighet vid avel på syskon, föräldrar och avkommor till sjuk hund.
· Utöver detta rekommenderas att avla med låg inavelsgrad för att minska risken för att
 eventuella recessiva sjukdomsanlag dubblas.
Det är självklart också mycket viktigt att uppfödare och hanhundsägare är öppna och
informerar varandra om fall av cystinuri i sina linjer för att undvika eventuell dubbling av sjukdomsanlag.

Vi ber om fortsatt hjälp med inrapportering av fall av cystinuri till Rasklubben för
kartläggning av släktskap mellan drabbade djur och för eventuell framtida provtagning.
Har du en hund som drabbats av cystinuri, meddela rasklubben via e-mail till gruppen för avelsfrågor;

arbetsgruppavel@gardshund.com.  Glöm inte att skicka med ett veterinärintyg.