GÅRDSHUNDAR PÅ MÄSTERSKAP


Nellie och jag på Agility SM i Piteå

2022

Det började med att jag förra året började fundera på om jag skulle flytta upp Nellie i klass 3, som är den svåraste klassen i agilityn. Då jag själv inte är 25 längre och Nellie kanske inte den snabbaste, (jämfört med alla långbenta snabba Sheltisar) så var jag faktiskt lite tveksam…

Men hur det var, så anmälde jag henne till första klass 3 tävlingen. Vad händer då? Jo vi går in och vinner klassen och tar första SM pinnen samt ett Certifikat!!

Då kände jag att…ja vi kanske har lite i klass 3 att göra. Så vi åkte runt lite här och där och tävlade och det ramlade in fler SM pinnar och även ett Hopp Certifikat. Så hux flux var vi kvalade till Agility SM! (Man behöver 4 agilitypinnar+ 4 hopp pinnar)

Kruxet var att Agility SM gick i Piteå, vilket är 112 mil från där vi bor i Östergötland.

Ganska kostsamt och VÄLDIGT långt att köra. Men va sjutton, tänkte jag. Det gäller att ta chansen när man får den! Min käre man kunde inte följa med och att åka helt själv med tre hundar kändes så där…

Då kom jag på att jag har en gammal barndomsvän (ja vi har känt varandra sedan vi var 5 år) som genom sin man hade anknytning till Kalix. Så jag frågade henne om hon ville uppleva gamla minnen och åka med till agility SM i Piteå och sedan vidare tävlingar i Kalix.

Hon ville väldigt gärna följa med! Sagt och gjort, onsdagsmorgon 6/7 (SM är alltid fred-söndag) drog vi iväg på vår ” Roadtrip”. Bilen var fullpackad med tält, hundburar och allt pick och pack man behöver för att vara borta 1,5 vecka!

Vi övernattade i Sundsvall på Sidsjöns Hotell, ja det är faktiskt det gamla mentalsjukhuset, man gjort om till hotell. Kan varmt rekommenderas.

Vi anlände till Piteå på torsdagskvällen och åkte genast till tävlingsarenan, som låg mitt i centrala Piteå. Där satte vi upp mitt tält och kollade in själva tävlingsarenan med alla fräscha fina hinder. Då kändes det att det pirrade lite i magen! I morgon ska vi köra agility SM!

Sedan åkte vi till vår campingstuga 1,5 mil norr om Piteå och installerade oss.



På fredagsmorgonen var det veterinärbesiktning, utdelning av nummerlappar mm. Samt en liten trevlig invigning med tal och utdelning av utmärkelser.

SEDAN var det dags att köra igång!

Nellie och jag började med hopp lagklassen. Vi hade fått hoppa in i ett lag, ”Wild and Crazy” då vårt ordinarie lag ”Laget Före Jaget” beslutat att inte satsa på SM i år.

Det gick jättebra! Vi nollade vårt lopp och laget gick runt på 10 fel, så vi låg 9:a inför lördagens lagfinal. Allt kan hända i lag så det kändes jättekul!

Sedan var det dags för vår individuella start i agilityklass. Där gick vi in på en nolla också! Kanske inte den snabbaste nollan, men dock en nolla! Min duktiga lilla Nellie!

Därefter var det bara att åka hem till campingen och ladda om inför lördagens klasser!

På lördagsförmiddagen var det dags för individuella hoppklassen och där går vi in och nollar igen!!

Därefter kör vi agilitylagklassen och tro det eller ej, där nollar Nellie också!! Tyvärr diskade sig två av mina lagkamrater, så då blev laget diskat. Man måste ha 3 hundar i mål annars blir det disk…

Nu har alltså Nellie nollat 4 lopp av 4 möjliga, på SM! Med risk för att skryta, så är jag grymt imponerad av min lilla duktiga hund!! Kanske lite över mig själv också, då jag ju faktiskt är en 60 plussare med råge!

Så skulle finalplatserna delas ut, till de hundar som gått till söndagens final. Då får jag se att Nellie och jag är med, visserligen som den sist kvalade, men ändå! Jag trodde att jag skulle svimma…


Men säg den glädje som varar för evigt… Då upptäcktes det att det var två 7:e platser (jag går inte in på det komplicerade kvalsystemet) så då plockades Nellie och jag helt sonika bort! Väldigt snopet och kanske rentav fel, men jag sträcker på mig och känner att vi gjorde ett fantastiskt SM hur som. Hon blev 15:e av 66 hundar, Sveriges elithundar. Jag som faktiskt tvekat på att ta upp henne i klass 3…

Veckan efter åkte vi upp till Kalix för nya utmaningar och agilitytävlingar, där Nellie tog 2 nya fräscha SM pinnar för SM 2023. Men det är en annan historia…

Vid pennan Catharina Jägevall med min helt fantastiska lilla Nellie, Sveagårdens Cornelia Af Bondestam.

Ps. Det var tre gårdshundar till som var med på SM. Två i medium och en i small. Två av dem gick till final! Bra jobbat av våra duktiga gårdshundar! Ds.



Laget ”Snabba Ligg” SM guld 2018! Förare: Diana Huuki & Cecilia Höglund. Hundar: Valter (Vänaste-Valter) gårdshund, Akke (Stallbackens Akke) gårdshund, Yizza (Ailicec Yizza) Bordercollie.

VINNARE AV LAG SM I RALLYLYDNAD 2018

Här kommer Diana Huukis berättelse om en fantastisk upplevelse!

Jag har haft gårdshund sedan 2006 och började med rallylydnad
2008. Jag blev jätteförtjust i sporten och lyckades engagera bland
andra min kollega Cilla med sina bordercollies och vi började träna
ihop.

Träningsgänget följde med på mitt och Tyras första SM 2012 och
hade tryckt tröjor med vårt lite skojiga lagnamn på; ”Snabba ligg”, vi
ville ha ett gemensamt signum därför skapade vi ett lagnamn.
Varje år sedan det SM:et har vi haft på oss våra lagtröjor på SM och
tävlat som ett lag fast det inte varit ett lag SM, delat glädje och sorg
genom träningar, tävlingar & mästerskap. När det sedan blev känt att
rallylydnaden skulle få ha sitt första Lag SM när SBK fyllde 100år i fjol,
så var det ju meningen att vi skulle anmäla.

Alla som hade startat lägst fortsättningsklass fick anmäla ett lag om
3-4 ekipage, samma förare fick max ha 2 hundar i laget och det lag
som hade högst totalpoäng räknat på de 3 bästa poängsummorna
vann. Vi, jag och Cilla, anmälde 4 hundar men det blev bara 3 som
kunde starta då Cillas andra hund blev halt kort före tävlingen.

Vi visste att det skulle innebära att vi inte kunde räkna bort det
sämsta resultatet utan att alla 3 behövde göra sitt absolut bästa för
att ha en chans. Tävlingen började, upplägget va sådant att alla i laget
skulle kunna se varandras rundor på 4 olika banor, utan stress över
sin egen start. Vädret va fantastiskt i insjön dalarna där tävlingen
hölls, sol och varmt, just som en gårdshund gillar, det gällde bara för
matte att hålla huvudet kallt och dricka mycket vätskeersättning.
Stämningen runt banorna va magisk, Valter var först ut i vårt lag, han
fick en bana som innehöll mycket konmoment, perfekt tänkte jag, vi
som slitit med just konmoment hela säsongen. Det gällde bara att ha
koll på vägen och se upp för utmaningarna och det gjorde vi, han gick
som en Gud, inte en tass hamnade fel.

Näst på tur va jag och Akke, han fick sannerligen en utmanande bana,
den innehöll alla hans svagheter, många sittvändningar och
tempoväxlingar.

Fokusera på hur du hjälper hunden tänkte jag när jag gick igenom
taktiken för mig och Akke. Han gjorde också en kanonrunda med 2
små missar där jag glömde att vara tydlig men det borde inte ha
kostat mycket, tänkte jag. Sist ut var Cilla och hennes border collie
Yizza, de presterade så bra som bara de kan & när de hade gått av
banan så kände vi att om detta inte räcker så spelar det ingen roll för
vi va så nöjda med våra och hundarnas prestationer.

Resultaten hölls helt hemliga till prisutdelningen, det meddelades att
2 lag skulle behöva göra omlopp då de hamnat på samma placering,
det sades att det va placering 2 och 3. Vi hoppades att det inte var vi
för vi kände inte för att ladda om. Det va vansinnigt pirrigt och nu fick
vi vänta ytterligare på resultatet. När det tillslut var dags för
prisutdelning visade det sig att vi kammat hem vinsten trots att vi
inte kunde räkna bort något sämsta 4:e resultat som de flesta andra
lagen med 4 deltagare.

Vi vann med hela 4 poängs marginal och lyckan va total, ett minne för
livet!